Memmas blogg

"Det här var himla bra - föreläser du i något annat ämne också?", frågar en kursdeltagare. "I så fall skulle jag vilja anlita dig vid ett senare tillfälle."

Jag blir både smickrad och lite förskräckt. Uppskattas jag för mina kunskaper eller för min talang att få folk att skratta och bli underhållna en dag? ("Javisst, jag undervisar i vad ni vill - allt från batik till matematik. Säg bara till så jonglerar jag lite i pauserna!")

Förhoppningsvis är det kombinationen av min kunskap och mitt sätt att förmedla den. Men man vet ju aldrig. Och min norrbottniska Det Finns Alltid Någonting Att Oroa Sig För-gen börjar genast arbeta på högvarv.

Läs även andra bloggares åsikter om norrbotten, underhållning, utbildning

Är återigen på väg hem från Stockholm. Sitter på tåget och använder mig av en uppkoppling som fungerar men är lite seg. Ungefär som jag. Fungerar men är lite seg.

Jag har haft en Mässguru-heldagsutbildning i mässdeltagande på Stocksholmsmässan i dag. Det var en mycket trevlig grupp utställare i de mest varierande branscher: allt från djursjukhus till balkonginglasning.

Och alla deltagare lyckades ta sig fram till K12, trots att de fick gå bakvägen. ICA-handlarna hade stämma och hade bokat hela huvudentrén. Kanske var det extra mycket tryck med tanke på att de nog har lite köttfärs att diskutera.


Läs även andra bloggares åsikter om mässguru, ica, ica-stämman, stockholmsmässan

...är en föredragshållare (och körledare) utan röst. Den försvann mellan Linköping och Mantorp för ungefär en timme sedan.

Men den var fortfarande med mig under min utbildning av mässpersonal på PRV i Stockholm i eftermiddags. I ett mycket avlångt rum träffade jag 25 engagerade och intresserade jurister, ingenjörer och handläggare som valt att vara med där PRV deltar på mässor och arbetsmarknadsdagar. Och de verkar göra ett jättebra jobb och förhoppningsvis ytterligare ett snäpp bättre efter dagens övningar.

Det var också en upplevelse att få besöka deras anrika byggnad på Valhallavägen.

När jag föreläser har jag en lite speciell stil, som tilltalar de flesta och som åtminstone håller många vakna, även under den jobbiga timmen efter lunch. Jag går väldigt mycket och gestikulerar. (Vilket får mig att tänka på det gamla ordspråket "Gå snabbt och skratta mycket så ser ingen att du är ful." Hmm...) Hur som helst. Jag utvärderar nästan alltid mina utbildningar och deltagarna får en chans att säga om de uppfattar något som störande, jobbigt eller ointressant.

I min roll som körledare har jag däremot helt missat att be att få konstruktiv kritik. Jag bråkar med tjejerna varje vecka och berättar hur det ska låta, vilka fel de gör och hur de ska se ut när de sjunger. Men jag har aldrig funderat på hur jag uppfattas...

I går i majbrasans sken hade vi ett framträdande med kända vårsånger. Min man filmade oss och efteråt tittar jag nyfiket på resultatet. Vad får jag se? En lång, svartklädd häxa som hoppar runt och viftar som en besatt med armarna och med sångpärmen. Då och då hugger hon i luften med en blockflöjt. Handlar det om något slags rituell bestraffningsceremoni? Det måste vara svårt för publiken att koncentrera sig på kören med en fladdrande och skuttande galning i förgrunden.

Min utlevelse kanske funkar i min roll som föreläsare. Men uppenbarligen är det en total katastrof i körledarsammanhang. Från och med nu är det diskret charm som gäller.


Såbra-kören är för artiga med körledaren. Kan det bero på rädsla för flöjthugg?

Föreläste för två grupper i Luleå i måndags och tisdags. Luleå Mäss & Kongress bjöd sina kunder på en heldagsutbilning.

Det var blandade företag, allt från enmansföretag som mest jobbar med direktförsäljning på mässorna, till stora företag som arbetar med med varumärke och profilering. Myten om att norrbottningar är tysta och tillbakadragna förverkligades inte. Det blev glada kommentarer och mycket skratt under dagen. Och förhoppningsvis lärde de sig någonting också.

Jag lärde mig att jag måste kolla upp det här med lotterilagen. Och för första gången kom frågan om tuggummi upp - tack Kerstin Westin! Det är klart att man inte ska tugga tuggummi när man jobbar i montern. Men det mystiska är att ingen någonsin tidigare tagit upp det på någon av alla de kurser jag hållit under alla dessa år!



Kulturens Hus i Luleå. Olga Bardh var en bra föreläsningslokal.