Memmas blogg

Som den otrogna själ jag är har jag bytt från blogg.se till blogspot.com. Klicka här för att komma till Memmas nya blogg.

I dag blir det hissning och dissning av McDonald's. Urvalet är inte slumpmässigt och baseras på mina upplevelser under det senaste halvåret. Kommentera gärna om du vill hissa eller dissa en McDonald's som inte finns med på den här listan!

McDonald's som jag hissar:

+Hallunda McDrive, söder om Stockholm. Glad och trevlig personal. Log snällt mot barnen i baksätet och frågade om de kanske ville ha en ballong också.

+ A6 Jönköping. Fräscht. Bra och snabb service.

+ Klinga, Norrköping. Samma som ovan.

McDonald's som jag dissar:

- Jordbrondellen Jönköping. Jag vet inte hur många gånger vi har fått med oss fel saker i påsarna. Dumt att chansa en gång till.

- Hallunda, inne i restaurangen. En av personalen står framför entrén och röker, kallt i lokalerna, gamla brickor står kvar på borden, överfulla soptunnor. Urk, där går vi aldrig in mer.

- Mjölby. "Det är fortfarande frukost som serveras, ni får kom tillbaka om 15 minuter". "Så ni kan inte göra ordning en liten hamburgare och lite pommes frites till min dotter? Vi kan vänta tills det blir klart." "Nej, det är fortfarande frukost i 15 minuter till, sedan kan ni göra en beställning." Jag fick grava Falling Down-känslor och som tur var hade inga automatvapen av en slump hamnat i min ägo. Om du inte förstår vad jag menar, kolla in clippet nedan.



Läs även andra bloggares åsikter om mcdonald's, hissa och dissa, kundservice

Jag viker mig dubbel. Kan ingen publicera en skämtbok med urklipp från fastighetsannonser? Mäklarspråket är helt osannolikt. I det här fallet försöker mäklaren att sälja ett övergivet bygge, eller "husskal" som de kallare det. Säljtexten avslutas med:

"Är Du visionär?
Ser möjligheterna?
Då är Du rätt person att ge MÖJLIGHETERNAS FASTIGHET ett ansikte"

Jag tror att mäklarspråk får bli en egen bloggkategori.

Läs även andra bloggares åsikter om mäklarspråk, fastighetsförmedling, fastighetsannonser

...den 21 november kan du höra mig ge tips och råd om vad du kan tänka på för att det ska bli roligare och lättare att börja prata med och lära känna nya människor. Föredraget är en del av Kunskapsdagarna och det är gratis (hör av dig om du vill ha en inbjudan). Hon med det stora huvudet, det är jag.


Många intressanta föredrag, men titlar som "Lycka och effektivitet" ger mig gåshud.

Läs även andra bloggares åsikter om kunskapsdagarna, mingel, möten, nätverk, pite havsbad

...gör att jag vill skärpa mig:

1. "Mamma, hemma hos oss har vi städdag fredag, lördag och söndag." (6-åringen i går)

2. "Mamma, vår disk blir aldrig färdig." (4-åringen vid matbordet i dag)

Gå till Bio Victor i kväll kl 18.00 och se propagandafilmen från 1916 "The battle of the Somme". Peter Englund introducerar och den brittiske stumfilmspianisten Stephen Thorne ackompanjerar. Och det är gratis.

Läs mer om filmen och historien bakom den på Peter Englunds blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om the battle of the somme, stephen thorne, peter englund, bio victor

Kommer ni ihåg den där reklamfilmen som de visade mycket i september, där huvudpersonerna är en pappa och en tonårsdotter som åker bil i en stad? Det händer en massa saker (ni vet, det vanliga i försäkringsbolagsreklam - en rad händelser som skulle kunna leda till olyckor), men i slutet blir pappan tvungen att bromsa in och dottern tappar sin räksallad på stolen framför. Första gången tyckte jag att det såg ut som hon kräktes. Andra gången tittade jag mer noggrant: det var räksallad som rann ner för stolsryggen. Äckligt såg det ut i alla fall.

Som grand final för denna långa och säkert dyrbara produktion placerar försäkringsbolaget sin logga mitt på den äckliga, kräksliknande och rinnande geggan.

Jag trodde att det var regel att se till att tittarna inte blundar när man visar upp sin logotyp i reklamfilm. Eller hade målgruppsanalysen gett företaget rådet att kräsmagade kunder är olönsamma kunder?

Tyvärr har jag förträngt vilket försäkringsbolag det var. Det är förknippat med obehagliga illamåendekänslor.

Läs även andra bloggares åsikter om reklamfilm, försäkringsbolag, reklam, logotyp

Ni som är födda i slutet av 1980-talet var bara 12-13 år då boo.com upplevde sin storhetstid. Och de flesta av er vet således inte vilka de var. Boo.com blev en av symbolerna för IT-bubblan som sprack under våren 2000.

Boo.com var ett internetprojekt som startades 1998 av Cajsa Leander, Ernst Malmsten och Patrik Hedelin. Meningen var att de skulle tjäna stora pengar på att sälja märkeskläder över nätet. Tidsandan var mycket speciell. Det låg i tiden att hylla internet och dess möjligheter. Om man skulle ha kritiserat trions planer och sagt: "Men det där är ju det postorderföretag har gjort i alla år - vad skulle få er att göra det bättre?" hade man fått höra att man var en bakåtsträvare och en person som inte förstod sig på "den nya ekonomin".


Cajsa och Ernst hade is i magen, men inte fötterna på jorden.

Cajsa och Ernst var duktiga PR-människor och lyckades skrapa ihop ett ordentligt startkapital. Innan internetsajten var igång hade de redan byggt upp en organisation med kontor på flotta adresser i världens alla hörn och anställt över 500 personer.

När väl boo.com lades ut i skarpt läge i slutet av 1999 inträffade ett antal problem, bland annat var den inte tillgänglig för apple-användare och hemsidan var alldeles för långsam. Och kunderna uteblev.

Investerarna gick med på att gå in med ytterligare 20 miljoner kronor med krav på nedskärningar och besparingar. Men projektet visade sig vara kejsarens nya kläder. Vid konkursen i mars 2000 hade företaget skulder på 1,9 miljarder kronor (!!!) medan de hade tillgångar värda 200 miljoner kronor.

Boktips: "Boo.com och IT-bubblan som sprack" av Gunnar LIndstedt. Den verkar vara slutsåld i nyskick, men pröva på biblioteket, Bokbörsen eller Tradera.

Läs även andra bloggares åsikter om boo.com, cajsa leander, ernst malmsten, patrik hedelin, den nya ekonomin, IT-bubblan

Pixar och DreamWorks i all ära. Men fredags kväll kändes det outhärdligt att se Hitta Nemo, Ice Age 2 eller Shrek för trettiosjunde gången. Och jag och min man har sedan 1980-talet sett kändisar tävla mot varandra i fåniga lekar. Och Idol är för tråkigt med den nya juryn.

Desperat flög min blick över DVD-utbudet i bokhyllan: det måste finnas något som barnen och vi kan se tillsammans. Något som inte är en barnfilm, som är roligt för alla åldrar och som inte innehåller våld och sex. Vi fick gå tillbaka till efterkrigstiden för att hitta en gemensam nämnare.

4-åringen och 6-åringen var ytterst tveksamma till en grå film, men snabbt satt de och skrattade åt Monsieur Hulots tokigheter i Jacques Tatis Semestersabotören. Filmen är faktiskt både rolig och ett otroligt intressant dokument över tidigt 1950-tal.

Här är en scen från filmen:

Läs även andra bloggares åsikter om jacques tati, monsieur hulot, semestersabotören, les vacances de monsieur hulot

Tidigt utbildningsjobb i dag. Höll i en kickoff-liknande utbildning klockan åtta på morgonen för Lantmännens monterpersonal på mässan Elmia Lantbruk. Jag språkade med två andra utställare i väntan på att entrén skulle öppna. Så här lät det...

Utställare A: Det är ju synd att det inte är några djur med i år.

Jag: Jaha, varför då?

Utställare B: Du vet, det här med blåtunga och smittrisken.

Utställare A: Men visst luktar det ändå djur på mässan? De kanske har får någonstans?

Utställare B: Nej, inga djur är tillåtna. Det är nog alla mjölkbönder.


Läs även andra bloggares åsikter om mjölkbönder, elmia lantbruk, blåtunga

"New York Style i Hägersten" (ja, det marknadsförs så). Kommer våra barn att skratta eller gråta?


Välkomna till mitt skyltfönster med betonggolv. I Hägersten.

"/.../
Här tas den generösa takhöjden och de stora skyltfönstren till vara vilka tillsammans ger lägenheterna dess unika karaktär. En funktions- och förvaringsvägg sträcker sig längs den ena långsidan i de mindre lägenheterna och delar in det stora öppna utrymmet i tre zoner: kök, vardagsrum och sovrum. Köksutrustningen är dold bakom vita skåpsluckor och därmed får man ett rent uttryck i den öppna planlösningen.
/.../
 Golvmaterialet är genomgående epoxilackad betong. Betonggolv med golvvärme förstärker lägenheternas studiokaraktär och bidrar samtidigt till en varm och behaglig känsla. Väggar och tak i kök, vardagsrum och sovrum är målade vita, inslag av svart finns i kökets arbetsytor och stänkskydd. Badrummet har ett svart klinkergolv, svarta kakelväggar på kortsidorna och ett svartmålat tak med infällda spotlights.
/.../
" Läs mer om detta tilltag här...

 
Grannen är alltid välkommen att titta in.
 
Läs även andra bloggares åsikter om hägersten, new york style, stilrent, inredning, arkitektur, betonggolv, skyltfönster

Hur tänkte jag i augusti när jag klickade på bannern: "Vad är din bil värd?" Vi ska inte sälja bilen och det är ganska enkelt att lista ut vad en gammal Volvo 945 från 1996 har för marknadsvärde.

Jag kom in på en hemsida där det fanns ett formulär där man skulle fylla i vilken bil man hade, hur långt den gått och så vidare. Klickade på OK och efter ett tag kom ett SMS med information om vad bilen skulle kunna säljas för. Det kom aldrig upp någon ruta med köpvillkor eller liknande. Några veckor senare kom lite informationsmaterial på posten från Fordonsvärderingen som jag genast slängde.

Förra veckan får jag ett brev från Auktoritet Inkasso där de i hotfulla ordalag berättar att jag är skyldig dem 800 kronor för att jag inte betalat avgiften på 399 till Fordonsvärderingen. Jag har inget minne av att det någonstans stod att det kostade något att göra värderingen. Men går man in på hemsidan står det högst upp med stora bokstäver...

Ja, vad ska man säga. Det är inte roligt att erkänna att man blivit ordentligt lurad av ett skojarföretag. Fordonsvärderingen i samarbete med Auktoritet Inkasso är smartare än jag och lyckades lura av mig 800 spänn. Idiotkontot lider mer skada än plånbokskontot.

Läs även andra bloggares åsikter om skojarföretag, auktoritet inkasso, fordonsvärderingen, volvo 945

Apple har ju lagt ner mycket pengar och ansträngning för att få ge varumärket egenskaper som coolt, ungdomligt, enkelt, flexibelt, roligt... När man vet hur viktigt det personliga mötet är för varumärket, varför har de då anställt PC:ar på Macbutiken i Jönköping?

Två historier:

1. En student till mig, Niklas, vill byta ut sin FM-sändare som inte fungerar, om man inte trycker den mot antennen, vilket kan vara svårt när man kör bil. Killen i Macbutiken vägrar att byta ut den. Niklas säger att han aldrig mer kommer att köpa något i den här butiken om han inte får byta ut den icke fungerande FM-sändaren. Säljaren är principfast och Macbutiken har förlorat en kund.

2. Jag ska ha en strömkabel till min MacBook. De är slut på Macbutiken i Jönköping. Ska ni få in fler? undrar jag. Kanske i morgon, kanske på tisdag... Du får ringa och kolla i morgon om de har kommit in, får jag till svar. Jag vill att de engagerar sig. Förstår de inte att utan strömkabel är man rökt! Utan ström, ingen dator. De skulle ha kastat alla sina göromål åt sidan för att hjälpa mig att få tag i en strömkabel, ringt till sina leverantörer eller hjälpt mig att beställa en strömkabel från apple.com.

Jag vill träffa en trevlig och serviceinriktad äppelkille eller äppeltjej. Inte ett gäng PC:ar som hellre fixar med sina datorer än att se till att kunderna får det de vill ha.



Läs även andra bloggares åsikter om macintosh, apple, PC, mac-butik, macbutik, kundservice

I går höll jag i en mässguru-kurs på Stockholmsmässan. Det var verkligen en skön grupp med mässansvariga från alla möjliga företag: masttillverkare, golvvärmeföretag, gymnasieskolor, importör av glutenfria produkter... Jag hade i alla fall roligt och jag hoppas att även kursdeltagarna tyckte att dagen var givande.

En av gårdagens deltagare jobbar på Blodcentralen. De kämpar med alla medel för att få folk att ge mer blod och mer kontinuerligt. "Det är så svårt, vi säljer ju ingenting", sa deltagaren. Men efter ett tag kom vi överens om att det gör de visst det. De säljer ju gott samvete och känslan av att göra stor nytta.

Kom igen, bli kund hos Blodcentralen. Gå in på http://www.geblod.nu/ och kolla upp hur du kan köpa lite sinnesfrid. Det kostar inte en spänn, bara lite tid och en halv liter blod.

Läs även andra bloggares åsikter om blod, blodcentralen, blodgivare

Var i Sandviken i måndags och tränade personal på Sandvik som ska jobba på olika rekryteringsmässor och arbetsmarknadsdagar. De har just lanserat en kampanj för att locka yngre människor att jobba på Sandvik.

Om du känner att du inte tillhör gruppen yngre människor så kan du ändå klicka här. Det är allmänbildande att lära sig mer om vad ett av Sveriges största företag faktiskt sysslar med.

Läs även andra bloggares åsikter om sandvik, där du minst anar det, sandviken, arbetsmarknadsdag, rekryteringsmässa