Memmas blogg

Så här skriver Ulrika på Stockholmsmässan till mig angående mitt inlägg den 18 april om otrevlig personal på en fiiin stockholmspizzeria:

"Nu har jag läst hela din blogg då du får skynda dig att författa mer...... Om du istället går till Ciao Ciao på Östermalmstorg så träffar du en ovaaaaaanligt trevlig person som tar emot beställningarna. Det är alltid kö (som går snabbt) och trots att han har mycket att göra så är han alltid vänlig. Han går ut framför disken, lämnar kartongerna i lugn ostressad takt och öppnar dörren och önskar välkommen åter. Bara så du vet alltså.....;-)."


Trevlig personal på Ciao Ciao Grande

Åkte in och ut genom Stockholms biltullar i januari i år. Glömde bort att betala i efterhand. Förstod inte att det var en faktura som hade kommit från Vägverket - trodde bara att det var allmän information. Fick en påminnelse. Slutade med att kisspausen hos syrran kostade 290 kronor.

Är man en trög landsortsbo så får man också betala för det. Och jag har lärt mig den hårda vägen att alltid, alltid, alltid besöka Pressbyrån efter ett besök i huvudstaden.


Pressbyrån, ett måste efter Sthlm

(Det går faktiskt inte att bli arg på Vägverket heller. Jag försökte, men tjejen jag pratade med fick mig på ett trevligt sätt att förstå att jag inte hade något val än att betala notan. Och hon hade ju rätt, det var ju faktiskt vårt fel.)

Peter Axelsson på Svenska Biblioteksföreningen reagerade på mitt tidigare inlägg.

"Visst, våtservetter är bra, men desinfectionsgel är bättre (dunstar snabbt) - dessutom bra när man är ute på resor", skriver han i ett mail.

Jag får - med svansen mellan benen - erkänna att det har han rätt i. Hur kunde jag glömma desinfektionsgel - detta måste för en familj med magsjuka dagisbarn... Men ta med lite handkräm också. Man blir väldigt ren och väldigt torr om händerna av gelen.

Andra förslag på handhygien?

Möten kan göra människor sjuka. Jag tänker på smittspridning. Oftast tycker man att det ändå är värt att träffas trots risken. Och hur många blir inte sjuka av ensamhet?

Men hur gör man då om man vill försöka undvika att få dunderförkylningen efter man har jobbat på en mässa? Det går ju inte att lämna montern och tvätta händerna stup i kvarten.

Mitt enkla tips är desinficerande våtservetter. Ha en bunt på lager väl tillgängliga (men inte synliga för besökarna). Efter några handskakningar är det bara att torka händerna och börja om på nytt igen.

Det här kan dålig service leda till. Mitt londonbaserade favvogravvo får spelet på sin blogg. Skärpning UPS!
____________________________

Wednesday, April 23, 2008

Absolute Incompetence spells UPS....

This is not what this blog is for, but I am so angry have to let it out somehow - can't bother to go into details so let's just say, take my advice and never ever ever order any goods for home delivery if the company you order from, use UPS for their deliveries..... This is the second day I have specifically arranged to work from home when they choose to not turn up and the people at customer service must share one brain cell between them as they are the most stupid, lame and non-service friendly people I have EVER come across... I now have the option to treck all across London to pick up the package at a depot in East London, or trust them a third time... NEVER EVER using them again!!!! Have used a number of other delivery services recently so have a benchmark too, they are in a shit league of their very very own.

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrgh

____________________________

Läs även andra bloggares åsikter om UPS, kundservice

Fick en idé till en lista.  Innan jag är klar med den kan ni roa er med att kolla in Meetings Internationals lista: de 100 hetaste personerna inom svensk mötesindustri.

Av någon anledning har mitt namn fallit bort. :-)

Fick en relevant fråga av M, en av mina kunder. "Om vi ska sätta ett mål på hur många som ska uppfatta vårt nya budskap - vad är ett rimligt mål? Finns det något sätt att räkna ut det?"

Nej, tyvärr, det finns ingen färdig formel - men om det funnes en så skulle den bygga på följande parametrar: storleken på montern, monterns placering, hur känt företaget är, vilka aktiviteter som görs i montern, på vilket sätt budskapet kommunicerar i montern, antalet besökare på mässan...

Trots att det inte finns någon formel, så kan man som utställare ändå ta ovanstående faktorer i beaktande när man sätter upp sitt kommunikationsmål. Och kolla tillbaka på hur det gick förra gången man ställde ut.

På tal om formler. Jag vill minnas att det fanns någon slags skala för ett 15-tal år sedan som tog tempen på mässanläggningarna. Gillis skala? Ska kolla med MJ, han borde komma ihåg.

Klockan är 23.15 och jag viker av vid McDonald's i Klinga utanför Norrköping. Är i stort behov av 1. Kaffe, 2. Komma hem så fort som möjligt (hem=Jönköping). Försöker att göra min beställning så tyst som möjilgt för att inte väcka barnen. Allt går som smort. Tills jag kör fram mot luckan där betalning och leverans ska genomföras.

Mellan bilen framför mig och personalen på McDonald's pågår ett bytande av kartonger, väntan, utväxlande av nya hamburgarpåsar... Tiden går och irritationen ökar. "Jag ska aldrig stanna här igen", tänker jag medan jag inser att det inte finns någon utväg. Det går inte att köra om bilen framför mig och att backa ut genom Drive In-vägen känns för living on the edge för mig.

På 10 minuter har jag blivit en exit-kund och kommer mest troligt att avråda alla jag känner att stanna där. Äntligen har bilen framför mig fått rätt beställning och glider iväg. "Jobbigt, men jag måste ju på något sätt klaga på att jag fått vänta", tänker jag.

Jag hinner knappt bromsa in vid luckan förrän en trevlig ung man säger:
"En kaffe med mjölk och en muffins - det bjuder vi på. Jag ber om ursäkt att du fick vänta!"
"Tack", får jag förvånat fram.

När jag åker därifrån inser jag att jag mest troligt blivit en mer lojal kund på grund av att McDonald's-killen satte sig in min situation. Och jag fick hjälp med med två saker:
1. Jag behövde inte betala (plåster på såren).
2. Han befriade mig från en jobbig uppgift som kund, nämligen att jag slapp framföra mitt klagomål.

Snyggt jobbat.

Har beställt två Ciao Ciao Special. På Fina Pizzerian på Hantverkargatan på Kungsholmen. Jag kommer in för att hämta pizzorna. Första vårkvällen, solen skiner och humöret är på topp. Men det är inte tjejerna som jobbar där. I flera minuter låtsas de inte om att jag står där, tills en av dem offrar sig och ger mig pizzorna, slänger åt mig kvittot så att hon ostört kan fortsätta prata om hur jobbigt det är att få plats med alla kunder som vill köpa deras mat.

Dyra pizzor. Goda pizzor. Usel service. Det finns andra pizzerior. Ciao ciao.

Det blir många nya människor att lära känna i dessa dagar. Och då menar jag NYA människor i ordets rätta bemärkelse. Och man håller andan inför varje nytt liv som ska klara sig ut och möta verkligheten utanför magen.

Välkomna, alla bebisar! Och särskilt du, L, som tog dig ut i natt!

Jag är helt imponerad och samtidigt oförstående. Sam och Linda ska åka rally i öknen i Marocko. Frivilligt! Fredrik från Blomquist Produktion ska filma det sandiga äventyret och en kille som bussreparatör ska också vara med och hjälpa till att reparera bilen under resans gång. Gå in på Biltemas hemsida och klicka på "Biltema sponsrar".



Träffade Blomquist Produktion i dag. De gör inte bara äventyrsfilmer, utan även filmer från mässor och inför mässor. Om bilrally i Marocko inte bidrar till att minska koldioxidutsläppen, så kan korta filmer som man visar på en dator i montern ersätta många miljöförstörande broschyrer. Det kanske går på ett ut.

Det enda jag visste om Anna är att hon är lärare och att hon har två små söner och en bror som säljer korv.

Vi träffas nästan varje vecka och har gjort det i flera års tid. Anna, jag och femton andra. På söndag kväll träffas vi för att sjunga och ha roligt. Ibland hinner vi säga några ord till varandra, men det tar lång tid innan man har fått hela bilden av en körmedlem. I dag slog det mig att jag inte visste var Anna bodde. Men nu vet jag det. Slow meetings.

I morgon ska jag träffa Blomquist Produktion. Det ska bli intressant att höra hur man kan dokumentera ett mässdeltagande med film.

Rak fråga från Joar och Samuel. You know when you're not wanted. Ju färre mammor på femårskalas desto bättre. Särskilt om det inte är ens egen mamma.

Föreläste för två grupper i Luleå i måndags och tisdags. Luleå Mäss & Kongress bjöd sina kunder på en heldagsutbilning.

Det var blandade företag, allt från enmansföretag som mest jobbar med direktförsäljning på mässorna, till stora företag som arbetar med med varumärke och profilering. Myten om att norrbottningar är tysta och tillbakadragna förverkligades inte. Det blev glada kommentarer och mycket skratt under dagen. Och förhoppningsvis lärde de sig någonting också.

Jag lärde mig att jag måste kolla upp det här med lotterilagen. Och för första gången kom frågan om tuggummi upp - tack Kerstin Westin! Det är klart att man inte ska tugga tuggummi när man jobbar i montern. Men det mystiska är att ingen någonsin tidigare tagit upp det på någon av alla de kurser jag hållit under alla dessa år!



Kulturens Hus i Luleå. Olga Bardh var en bra föreläsningslokal.

...inte visste jag att det var livet. Men det är livsfarligt att inte skriva in mötena i kalendern. Höll på att glömma bort att det var After Work med körtjejerna i kväll. Tur att jag har en flexibel man.

Roligt att gå ut. Hur gör man?

Spridda tankar kring stora och små möten.