Memmas blogg

Klockan är 23.15 och jag viker av vid McDonald's i Klinga utanför Norrköping. Är i stort behov av 1. Kaffe, 2. Komma hem så fort som möjligt (hem=Jönköping). Försöker att göra min beställning så tyst som möjilgt för att inte väcka barnen. Allt går som smort. Tills jag kör fram mot luckan där betalning och leverans ska genomföras.

Mellan bilen framför mig och personalen på McDonald's pågår ett bytande av kartonger, väntan, utväxlande av nya hamburgarpåsar... Tiden går och irritationen ökar. "Jag ska aldrig stanna här igen", tänker jag medan jag inser att det inte finns någon utväg. Det går inte att köra om bilen framför mig och att backa ut genom Drive In-vägen känns för living on the edge för mig.

På 10 minuter har jag blivit en exit-kund och kommer mest troligt att avråda alla jag känner att stanna där. Äntligen har bilen framför mig fått rätt beställning och glider iväg. "Jobbigt, men jag måste ju på något sätt klaga på att jag fått vänta", tänker jag.

Jag hinner knappt bromsa in vid luckan förrän en trevlig ung man säger:
"En kaffe med mjölk och en muffins - det bjuder vi på. Jag ber om ursäkt att du fick vänta!"
"Tack", får jag förvånat fram.

När jag åker därifrån inser jag att jag mest troligt blivit en mer lojal kund på grund av att McDonald's-killen satte sig in min situation. Och jag fick hjälp med med två saker:
1. Jag behövde inte betala (plåster på såren).
2. Han befriade mig från en jobbig uppgift som kund, nämligen att jag slapp framföra mitt klagomål.

Snyggt jobbat.