Memmas blogg

...på H&M Rowells kundtjänst i Borås!!! Jag måste bara säga det igen.

Trevliga, vänliga och har fokus på att göra det så enkelt som möjligt för mig som kund. Tack!



Läs även andra bloggares åsikter om h&m, kundtjänst, kundservice

I mitt inlägg den 8 maj berättade jag om skojarföretaget Construct Data Verlag och deras bluff-register FairGuide som många utställare drabbas av. På Dagens Handels varningslista (klicka på "Om Dagens Handel" och sedan på "Varningslistan") finns FairGuide listat tillsammans med andra skumraskföretag som härjar. Se upp!

Läs även andra bloggares åsikter om fair guide, construct data verlag, skojarföretag

Vi flyttade till Jönköping för nio år sedan. Innan dess hade vi bara stannat i Jönköping på väg till ett annat resmål (ofta Köpenhamn). Tågstationen och Smirres gatukök var mina två bilder av staden.

På tågstationen möttes jag oftast av lite trasiga personer som inte skulle resa någonstans men letade efter bänkar att dricka upp dagens ölranson på. Som tillfälligt turist i staden fick jag på en gång möta den sunkiga delen av staden. Dessa människor var de enda jönköpingsbor som jag stötte på som tågresenär.

Vilken tur att ägarna till Smirres gatukök är så otroligt trevliga! Deras välkomnande och varma bemötande gjorde att intrycket av Jönköping förbättrades betydligt! Det är verkligen gott värdskap. Deras bemötande tillsammans med alla andra goda värdar i Jönköping är nog en bidragande faktor till att staden växer. Hur mycket är deras insatser värda för Jönköpings kommun? Det kanske är dags att införa ett Årets Goda Jönköpingsvärd-pris?


Smirres Gatukök borde nomineras till Årets Goda Jönköpingsvärd-pris,
om det fanns något.


Ps. Vi trodde också länge att staden alltid kryllade av raggare. Vi åkte ju alltid förbi Jönköping under påskhelgen, då det alltid samlas 70 000 besökare på Custom Motor Show på Elmia. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om goda värdskapet, custom motor show, elmia, smirres gatukök

I dag kommer både kronprinsessan och näringsministern till Jönköping för att inviga den stora konferensen och mässan World Bioenergy 2008 på Elmia. Det ligger helt rätt i tiden - ett möte där personer från hela världen träffas för att diskutera bioenergi. Biobränslen är tydligen bättre för miljön genom att de inte bidrar till växthuseffekten i samma utsträckning som fossila bränslen. Under konferensen besöks svenska företag som får föregå med gott exempel.

Man kan ju fundera på hur mycket koldioxid som släpps ut för att frakta alla människor till och från sådana här stora möten... Det är något som diskuteras alldeles för lite i mötes- och mässbranschen! Detta ämne måste jag återkomma till.

Victoria föregår i alla fall med gott exempel och tar tåget hem till Stockholm. Egen kuppe kanske?


Kronprinsessan tar tåget från Nässjö kl 16.08 i dag.


Läs även andra bloggares åsikter om mässor, world bioenergy 2008, bioenergi, möten

Läs på Handelskammarens blogg om hur Lettlands bidrag till melodifestivalen kan kopplas till mässdeltagande. Bloggen har många andra intressanta inlägg också. Roligt med välskrivna, seriösa men ändå personliga företagsbloggar!


Pirater med problem att få in ratten i Serbien

Vi hissar:
1. Nyfiket på Tändsticksområdet i Jönköping. Trevlig och välkomnande personal och dessutom gott fika och härlig vegetarisk buffé.
2. Mannen som gick igenom vår bil på Bilprovningen i Ulricehamn. Han fick mig att känna mig så stolt över vår gamla Volvo herrgårdsvagn trots vissa skavanker.
3. Monkeytown i Huskvarna för att de med ett leende gör livet lätt för barnfamiljer.

Glad personal på Monkeytown.

Vi dissar:
1. Blomsterflickan Fifi. Se till att ha ett ordentligt lager med fröboxar nästa gång du besöker Huskvarna, Fifi. Besvikna barn gör inte att varumärket blomstrar. Aja baja.
2. Marabou som har spår av hasselnötter i alla sina produkter.
3. Vårförkylningar som aldrig släpper greppet.

Läs även andra bloggares åsikter om kundservice, bilprovningen, monkeytown, jönköping, huskvarna

Jag vabbar och de halvsjuka barnen är rastlösa.

"Men du lovade ju att vi skulle sy en väska", säger dottern.

"Men du lovade ju att vi skulle baka en chokladkaka", säger sonen.

Insikt nr 1: Jag har avgett dessa löften till mina barn, delvis för att jag ville hålla dem på gott humör, delvis för att jag faktiskt trodde att jag skulle hinna med det.

Insikt nr 2: Det är ju exakt detta som kan hända vid ett samtal med en besökare på en mässa. Man lovar mer än vad man hinner efter mässan. Och det är ju inte för att man far med osanning, utan för att man vill visa att man verkligen har goda intentioner och för att man tror att man hinner.

Nu menar jag inte att ni inte ska avge löften under en mässa. Men om ni inte hinner kontakta 100 personer en vecka efter mässan, lova inte det. Och boka in tid för uppföljning i kalendern.

Och jag ska bli bättre på att inte lova mina barn att sy väskor inom ett dygn, snarare inom ett år. Eller två.

Läs även andra bloggares åsikter om mässor, mässdeltagande, uppföljning

Läste lite vad ICA-handlarna hade kommit överens om i dag på stämman på Stockholmsmässan. Bland annat ska utbildningar genomföras i kötthantering och datummärkning. Men hur svårt kan det vara att lära sig det? "1. Märk inte om gammalt kött. 2. Håll det rent och kallt. 3. Tappar du en köttbit på golvet. Släng den."

Däremot ska ICA även införa hårdare tag mot handlarna. Centralt har de nu tagit fram ett tydligt regel- och sanktionssystem. "Don't mess with our varumärke eller ta ner skylten!". Det biter nog.

Läs mer på t ex Dagens Handels hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om köttfärshantering

Är återigen på väg hem från Stockholm. Sitter på tåget och använder mig av en uppkoppling som fungerar men är lite seg. Ungefär som jag. Fungerar men är lite seg.

Jag har haft en Mässguru-heldagsutbildning i mässdeltagande på Stocksholmsmässan i dag. Det var en mycket trevlig grupp utställare i de mest varierande branscher: allt från djursjukhus till balkonginglasning.

Och alla deltagare lyckades ta sig fram till K12, trots att de fick gå bakvägen. ICA-handlarna hade stämma och hade bokat hela huvudentrén. Kanske var det extra mycket tryck med tanke på att de nog har lite köttfärs att diskutera.


Läs även andra bloggares åsikter om mässguru, ica, ica-stämman, stockholmsmässan

Jag har ett handikapp. Det handlar om sport. Men inte om att utöva sport utan om att prata om sport.

Jag står utanför världens bästa konversationsämne!

Det skulle vara så praktiskt att bara slänga ur sig de där namnen på NHL-lagen eller veta vad Stefan Holm har för rekord. Min man är lika hopplös. Sportdelen i DN är det ingen som slåss om. Och vi har aldrig koll på vilka världsmästerskap som spelas. Kanske ska jag göra ett seriöst försök för att intressera mig för VM i hockey. Det pågår väl nu? Men jag vet nästan på förhand att jag kommer att prioritera annat.

Jag får väl lära mig namnen på de 89 vanligaste fåglarna i Europa i stället, som vi har som affisch i badrummet. Snacka om ice-breaker: "Har du sett någon ängspiplärka på sistone?"

Läs även andra bloggares åsikter om mingel, konversationsämne

I höstas hälsade jag på min syster i Umeå. Jag ville bjuda henne på middag för att fira hennes lyckade tentaresultat. Det var en torsdag kväll. Ganska lugnt på stan. De flesta restauranger hade många bord lediga. Till slut valde vi en nyöppnad lite finare restaurang, som verkade ha en meny som vi kände för.

Stället var stort och ödsligt. Av kanske 20 bord var det bara två upptagna. Vi var lika många gäster som det var personal. Vi beställde mese till förrätt, fisksoppa till varmrätt, efterrätt och ett ganska dyrt vin till. Mese-rätterna ställdes fram samt en korg med två små baguettebitar. Brödet tog snabbt slut. Ingen servitris närmade sig, så till slut gick jag fram till disken och bad om lite mer bröd. Till vår förvåning ställde de fram ytterligare varsin liten baguettebit. Som snabbt tog slut. En av servitriserna kom fram till vårt bord och tog bort den tomma brödkorgen. "Bra", sa vi till varandra. "De ska fylla på med mer bröd." Men ingen brödkorg kom i retur. Vi lyckades vinka till oss en av servitriserna och frågade vart brödkorgen tagit vägen. Och då utspelades följande osannolika konversation:

"Jag tog bort den för att den var tom."
"Vi behöver mer bröd - det är svårt att äta mese utan bröd."
"Egentligen ingår det bara en bit bröd per person och ni har redan fått två."
"Eehh...jaha. Om vi vill ha mer bröd hur ska vi då göra?"
"Ja..jag vet inte..."
"Får vi köpa mer bröd?"
"Ja, det kan ni väl."
"Vad kostar då en bit bröd?"
"Få se...Tzaziki med bröd kostar 50 kronor, om man vill ha två bröd till det så kostar det 55 kronor. Ja, 5 kronor per brödbit."
"OK, då köper vi fyra brödbitar till."

Vi skrattade och skakade på huvudet åt detta och vi trodde att servitrisen kanske skulle se det orimliga i situationen. Men inte. Notan slutade på 885 kronor varav 20 kronor för det extra brödet.

Jag vet inte vad servitriserna fått för instruktioner. I en studentstad är det kanske vanligt att folk kommer in och äter sig mätta på bröd. Men vi hade redan beställt en hel meny... Deras flexibilitet och kundanpassning var obefintlig.

Undrar om de verkligen tyckte att det var värt 20 kronor att bli av med två kunder och alla deras bekanta för alltid? Nu har News Soul, som restaurangen hette, bytt namn och inriktning. Och förhoppningsvis bytt syn på vad kundservice innebär.

Dyr baguette.


Läs även andra bloggares åsikter om kundservice, värdskap, kundrelationer

Jag måste erkänna det: jag är en 08-wannabe.

I går kväll när jag gick med min resväska från Centralen i Stockholm för att ta mig till Kungsholmen för att sova över hos syrran kom jag på mig själv att nöjt tänka: "När folk ser mig skulle de kunna tro att jag kommer hem från en resa. Som att jag är på väg hem till min stockholmslägenhet."

Jag kan inte rå för det. När jag kommer till Stockholm vill jag smälta in. Se ut som om jag också är en stockholmare som med snabba och säkra steg är på väg hem, till jobbet, till after worken.

Därför kändes det extra jobbigt att betala bussresan med remsa. Typiskt turistbeteende.


Läs även andra bloggares åsikter om stockholmare, nollåtta

I dag har jag åter varit i huvudstaden och föreläst. En rolig dag med Samhalls säljare som jobbar med mässor. Ett nytt begrepp myntades av en av deltagarna: "disklisor". En disklisa är en tjej (eller en kille för den delen) som gömmer sig bakom disken i en monter. Diskar i montrar är ett otyg överlag anser jag. Ge mig en bra anledning till att ha en disk längst fram i montern närmast gången...

Läs även andra bloggares åsikter om diskar, monter, mässmonter, mässor

Beställde kläder från H&M Rowells som jag hämtade ut på Säfvers Tobak för tre veckor sedan. Barnens jackor passade inte, så jag lade ned dem i lådan igen för att skicka tillbaka dem.

Men lådan hamnade först under vår säng och sedan i en garderob och sedan i glömska.

I dag ramlade lådan i huvudet på mig när jag öppnade garderoben. Jag insåg att det förmodligen var för sent att returnera jackorna. Det står klart och tydligt på följesedeln att man har två veckor på sig.

Jag blev irriterad på mig själv att jag alltid är så slarvig med sådana här saker, men ringde ändå H&M:s kundtjänst för att fråga om det möjligtvis går att få någon slags bytesrätt. Jag förberedde mig på en liten kund mot stort företag-diskussion, men till svar fick jag bara ett glatt:

"Det är ingen fara! Skicka tillbaka dem bara, så ordnar det sig!"

Ingen tvekan. Inga tillrättavisningar. Inga "regler är till för att följas".

Och jag är en mycket tacksam och nöjd kund.

Läs även andra bloggares åsikter om kundservice, H&M

Undervisade i kundrelationer för en KY-klass i december-januari. Vi diskuterade personliga möten och jag frågade vad de skulle göra om det kommer in en person i butiken och högljutt börjar klaga. Lisette som jobbat mycket extra på Ica svarar blixtsnabbt: "Du. Jag. Lagret. Nu."

Du. Jag. Lagret. Nu.

Det komprimerar verkligen allt som man bör tänka på en sådan situation, vare sig det är i en butik eller i en monter eller någon annan arbetsplats.

Du klagar.
Jag tar mig an problemet (jag hänvisar inte till någon annan).
Lagret (eller någon annan plats där inte alla andra lyssnar) är en bra plats att ta en diskussion.
Nu. Vi går i väg så fort som möjligt för att inte störa kunder eller besökare.

Tack Lisette!

Läs även andra bloggares åsikter om kundmöte, klagomål, kundrelationer

Vi fick uppleva en försmak av sommaren i helgen. Och vi fick klippa gräset för andra gången i år. När man klipper en gräsmatta i ett villaområde måste man vara noga med tidpunkten för aktiviteten. Det får inte vara för tidigt (vill inte väcka tonåringarna i huset bredvid) och får inte vara för sent (vill inte störa grannarnas grillfest). Efter att ha spenderat en timme i bullret och avgaserna från vår självgående gräsklippare (som dessutom går för sakta), insåg jag att det är det här som alla gräsmatteägare behöver:


Man stör inte grannarna, man skonar miljön, slipper avgaser och får motion. Vad händer på produktutvecklingsfronten för handjagarna? Det måste ju ha hänt något sedan 1970-talet. Jag får nog återkomma om detta.

Construct Data Verlag i Österrike har nog inte en enda nöjd kund. Och jag menar inte en enda.

Deras affärsidé är skicka ut formulär angående ett register på nätet, FairGuide, till utställare i samband med att de ska delta på en mässa. Det är lätt att tro att det handlar om att kostnadsfritt godkänna sina adressuppgifter och att mässarrangören står bakom utskicket. Men de företag som skickar tillbaka ett underskrivet formulär förbinder sig enligt det finstilta att betala 10 000 kr per år i tre år. Genom att Construct Data Verlag befinner sig i Österrike och bedrar företag utanför sitt eget land har det varit svårt både för österrikiska myndigheter och andra länders rättssystem att komma åt dem.

De är mycket hotfulla i sina kontakter med sina "kunder" och inte den mest känslosamma vädjan biter på dem. Många oroliga småföretagare har till slut betalat pengarna bara för att få sinnesro.

Undrar hur det är att jobba på ett sådant skojarföretag..? En platsannons för kundtjänstansvarig på Construct Data Verlag skulle kanske se ut så här:

"Vi söker dig som är van vid samtal med skällande, gråtande och hotfulla personer. Din främsta uppgift är att inte ge med dig."

Det låter som klippt och skuret för vilken småbarnsförälder som helst.

...är en föredragshållare (och körledare) utan röst. Den försvann mellan Linköping och Mantorp för ungefär en timme sedan.

Men den var fortfarande med mig under min utbildning av mässpersonal på PRV i Stockholm i eftermiddags. I ett mycket avlångt rum träffade jag 25 engagerade och intresserade jurister, ingenjörer och handläggare som valt att vara med där PRV deltar på mässor och arbetsmarknadsdagar. Och de verkar göra ett jättebra jobb och förhoppningsvis ytterligare ett snäpp bättre efter dagens övningar.

Det var också en upplevelse att få besöka deras anrika byggnad på Valhallavägen.

Dayana, en student till mig i Nässjö, berättade följande historia i höstas. Hon och hennes man besökte ett reseföretag i Jönköping för att boka sin utlandssemester. De förvånades över beteendet hos säljaren de fick prata med. Han var frånvarande, ointresserad och såg allmänt deprimerad ut. Trots den dåliga servicen bokade de en resa, när de ändå var där. Men de tänkte aldrig gå dit igen.

En vecka senare får de ett brev från resebyrån med handskriven adress. När de öppnar kuvertet ligger ett brev från säljaren: "Jag ber om ursäkt för mitt dåliga beteende vid vårt möte förra veckan. Det var oprofessionellt av mig att gå till jobbet den dagen, min hund hade precis dött. Hoppas att ni vill anlita vår resebyrå igen." Som kompensation bifogades även några checkar som kunde användas på resan.

Det visar hur man kan vända en dålig situation till något positivt. Nu hade Dayana och hennes man både fått en förklaring till den märkliga servicen och fått en kompensation för "lidandet". De fick dessutom en ännu starkare personlig relation till företaget. Och de fortsatte att boka sina resor på resebyrån i alla sina dagar.

Snipp snapp snut så var sannsagan slut.

Läs även andra bloggares åsikter om kundservice, kundrelationer

För dig som är nyfiken på hur det gick för UPS med leveransen av paketet till min upprörda vän i London (se mitt inlägg den 23 april). Här följer den rafflande upplösningen.

Saturday, April 26, 2008
The latest twist regarding the UPS total incompetent story - my package has now been delivered to a nice lady in Kent... Nice, because she was honest enough to report the mistake so UPS now has to pick up package again, and then attempt to redeliver to me.... To be continued....

Wednesday, April 30, 2008
Hurrah! My package was finally delivered by UPS...
Never using them again!

Läs även andra bloggares åsikter om UPS, kundservice

I fredags fick min man en attack och började rensa ut förrådet under trappen. Att så mycket kan rymmas under en trappa. Hela helgen har vi kryssat mellan utkastade gamla skolböcker, skor, väskor i alla storlekar, verktyg, the missing evidence... ja, ni förstår.

"Varför har du köpt den här?" undrade så min sorterande make i morse. I handen höll han en stänkskärm till en cykel.

Först nekade jag till att jag skulle ha införskaffat en dylik tingest - men sedan kom minnet sakta tillbaka. Det var ju den där stänkskärmen som Team Sportia tvingade mig att köpa.

För ett år sedan behövde jag byta ut stänkskärmen till mitt främre cykelhjul. Jag lämnade in cykeln till cykelreparatören på Team Sportia i Jönköping och hämtade ut den någon vecka senare. Killen i butiken lämnade över den reparerade cykeln samt en extra stänkskärm.
"Den behöver jag inte", sa jag.
"Vi säljer bara stänkskärmar i par", svarade killen. "Så du måste köpa den här också. Du får naturligtvis lämna den här om du inte vill ta med den hem."
"Om jag betalar för den så vill jag också ha den", sa jag surt och tänkte på Karl-Bertil Jonssons pappa - "Den är ju min!".

Vad hände med kundens behov? Goda kundrelationer? Inte undra på att jag hade förträngt det.


Min extra stänkskärm har nu lämnat förrådslivet för en bättre värld i det fria på Sortergården.

Tack, du trevliga tjej som jobbar i Blomsterhandeln på Karolinska sjukhuset.

Jag: "Behöver ni ett rumsnummer eller avdelning?"
Hon: "Ja, det måste vi ha."
Jag: "Hon födde sitt barn i gårkväll och jag skulle så gärna vilja skicka en blomma så fort som möjligt."
Hon: "Jag förstår... Hm... Får jag fråga om det var kejsarsnitt?"
Jag: "Nej, det var det inte."
Hon: "Då kan nog jag ta reda på var hon ligger, bara jag får hennes namn."

Jag: "Tack!!!"

Eftersom jag på denna blogg lite omotiverat börjat hälsa nykomlingar till världen välkomna, så måste jag bara som nybliven moster säga välkommen till min lilla systerdotter som hade den goda smaken att ta sig ut i går, den 1 maj. Alltid ledig på sin födelsedag, inte dumt.


Världens sötaste bebis

När jag föreläser har jag en lite speciell stil, som tilltalar de flesta och som åtminstone håller många vakna, även under den jobbiga timmen efter lunch. Jag går väldigt mycket och gestikulerar. (Vilket får mig att tänka på det gamla ordspråket "Gå snabbt och skratta mycket så ser ingen att du är ful." Hmm...) Hur som helst. Jag utvärderar nästan alltid mina utbildningar och deltagarna får en chans att säga om de uppfattar något som störande, jobbigt eller ointressant.

I min roll som körledare har jag däremot helt missat att be att få konstruktiv kritik. Jag bråkar med tjejerna varje vecka och berättar hur det ska låta, vilka fel de gör och hur de ska se ut när de sjunger. Men jag har aldrig funderat på hur jag uppfattas...

I går i majbrasans sken hade vi ett framträdande med kända vårsånger. Min man filmade oss och efteråt tittar jag nyfiket på resultatet. Vad får jag se? En lång, svartklädd häxa som hoppar runt och viftar som en besatt med armarna och med sångpärmen. Då och då hugger hon i luften med en blockflöjt. Handlar det om något slags rituell bestraffningsceremoni? Det måste vara svårt för publiken att koncentrera sig på kören med en fladdrande och skuttande galning i förgrunden.

Min utlevelse kanske funkar i min roll som föreläsare. Men uppenbarligen är det en total katastrof i körledarsammanhang. Från och med nu är det diskret charm som gäller.


Såbra-kören är för artiga med körledaren. Kan det bero på rädsla för flöjthugg?